.

Vår historia

Vi räknar vårt äldsta ursprung från mars 1910, då löjtnanten Hugo Möller startade Väpnarna. Det var en scoutavdelning med pojkar från Kungsholmens realskola, där han var gymnastiklärare. Väpnarnas första sommarläger förlades till Värmdö och samlade ett 50-tal scouter under 14 dagar.
I maj 1910 togs initiativet till att starta scouting även för pojkarna på Norra Latinläroverket. Man ordnade en hajk som gick till Järva, men det dröjde till 1 november samma år innan en ”ordentlig scoutavdelning” formellt startades. Chef blev gymnastikläraren, kapten Erik Littorin. Norra Latins scoutförening utgjorde redan vid starten 150 medlemmar delade på tre avdelningar om 50 pojkar i varje.
Det riktiga uppsvinget kom dock i samband med långhelgen Barnens Dag 7-9 oktober samma år, vilket var första gången som scouterna i Stockholm visade upp sig på riktigt. Ett scoutläger sattes upp i Kronobergsparken med hajk till Vanadislunden och sedan till Vasaparken, vilket lockades stora skaror åskådare och som skildrades med helsidesrepotage i Dagens Nyheter. Hugo Möller återberättar att trapporna till hans bostad lång tid därefter var belägrad med pojkar som ville bli scouter.
Medan Väpnarna genomförde sina första scoutaktiviteter hade diskussionerna om flickscouting i Sverige kommit igång på allvar. Kvinnornas diskussionsklubb uttryckte sig positivt till idén, och Elin Wägner skrev om scoutmetodens lämplighet för flickor, att samhället borde ha lika stor nytta av kloka, starka, hurtiga och goda kvinnor, som av de män pojkscoutrörelsen fostrade.
Esther Laurell (Sem), Signe Hammarstr&oumlm (Ham) och Emmy Grén-Broberg (Bro), grundarna av svensk flickscouting Den första scoutverksamheten för svenska flickor fick sin början 1911. Tre elever på den privata flickskolan Wallinska Skolan i Stockholm, inspirerades till att träffa Hugo Möller för att diskutera scouting. Därefter lyckades de övertala sina tre lärarinnor Esther Laurell (Sem), Signe Hammarström (Ham) och Emmy Grén-Broberg (Bro) till att ordna scoutövningar för skolans elever. Försöken samlade ett 30-tal flickor och efter några månader grundades Wallinska Skolans Scoutförening.
Våren 1911 hade behovet av samordning och enhetlighet blivit trängande för pojkscouterna. Man samlade ca tjugo scoutledare för att bilda Stockholms Scoutkår, vari Norra Latin utgjorde Första Kolonnen och Väpnarna utgjorde den Tredje Kolonnen. Erik Littorin valdes till förste chef. Kolonnerna fick vid den här tiden sina halsduksfärger, I-kolonnen fick blå och III-kolonnen fick grön, färger som vi än idag använder i vår kårhalsduk. På gemensamt inititiv från Littorin i Stockholm och Lieberath i Göteborg samlades den 3 januari 1912 de dittills självständiga scoutkårerna och bildade Sveriges Scoutförbund.
Samma år som pojkförbundet bildades reste Wallinums kårchef Emmy Grén-Broberg med sin mest engagerade flickscout, Gerda Blomberg, till England för att studera scouting. Inspirationen därifrån ledde till att Bro började ordna utbildningar för blivande scoutledarinnor och tog även initiativ till en organisation för de flickscoutkårer som startats på olika platser i Sverige. Den 26e mars 1913 bildades Sveriges Flickors Scoutförbund med Emmy Grén-Broberg som förste Flickscoutchef.
Så gick åren. Pojkar och flickor fortsatte att bedriva sin scouting var för sig. Smärre kontaktförsök gjordes väl men särskilt mycket längre än till allmänna artigheter kom man inte. Mot slutet av 1950-talet gick samgåendet emellertid inte att hejda längre. Samarbetet intensifierades på gräsrotsnivå och de första samkårerna såg dagens ljus. I slutet av 1960 bildades Svenska Scoutförbundet, en sammanslagning mellan pojk- och flickscouter.
Hur kolonner blev egna kårer som kom att slås samman mellan pojkar och flickor är för vår del en synnerligen omfattande historia. Denna historia avser vi att skildra närmare i samband med vårt jubileum år 2020. Tills dess jobbar vi målmedvetet vidare med vår scouting!
.